Valencia blog

Uppenbarligen finns det en tydlig skillnad mellan kvinnliga och manliga händer. Om du tänker efter kan du förmodligen redan nu komma på några tydliga skillnader mellan män och kvinnors händer. Kvinnliga händer tenderar att vara betydligt mindre än männens. Uppenbarligen är männens händer oftast mer “manliga”. Intressant nog har undersökningar visat att kvinnor tenderar att välja mer “maskulia händer.” Vad betyder det egentligen?

Kvinnorna som i studier valde bilder av mer “maskulina händer” har nödvändigtvis inte en förkärlek till händer som inte har en genomtänkt manikyr. Det finns flera subtila skillnader mellan män och kvinnors händer som är värda att notera och det är fullt möjligt att många omedvetet märker dessa subtila skillnader.

Subtila skillnader i Manliga Händer

Händer är fantastiska kroppsdelar på män och kvinnor. Till exempel kan vissa människor klättra på vertikala ytor samtidigt som de stödjer hela sin kroppsvikt med bara några av fingertopparna. Detta beror dels på att handens muskler är mycket starkare än du kanske tror. När det gäller män och kvinnor så har testosteron och östrogen nivåer en betydande inverkan på fingrarnas utveckling.

Precis som att våra kroppsliga egenskaper utvecklas på ett tydligt kvinnligt eller manligt sätt genom könshormoner så spelar hormoner också en roll för fingerarnas utveckling. Kvinnor tenderar ha ring och index fingrar i ungefär samma längd medan män tenderar att ha ett pekfinger som är kortare än ringfingret. Eftersom nivåerna av testosteron och östrogen påverkar olika områden i hjärnan kan en persons fingerhöjd avslöja aspekter av en persons förmågor och styrkor. Du hittar en mängd olika händer och fingrar att hålla i Valencia så dra nytta av boenden i Valencia och få ut det mesta av ditt besök.

dkathleend

Ta ett titt på alla de olika händerna tillgängliga i Valencia medan du njuter av att hyra lägenheter i Valencia där. Där finns händer för alla smaker

Kontakta mig 

Översatt av: Anneli Andersson

Jag kan inte låta bli att klaga på de flesta nya musikaliska akter som dyker upp i dessa dagar. Jag är så trött på indiesoundet och alla dessa outhärdliga hipsters som bär sina korvskinnsjeans, keffiyehs och solglasögon som om det vore Williamsburg. Och jag är less på alla magra och spinkiga små indiekillar. Delafé y las y Flores Azules skapar musik för den här typen av människor och trots allt jag har sagt så skapar de musik för dig också.

Bandet bildades 2002 i Barcelona och framgångarna kom efter att de vann en talangjakt som anordnades av Masnous rådhus. Deras första hit “Mar el Poder del Mar” användes som soundtrack till en hemsk vårmodekampanj för El Corte Inglés. Musikalisk integritet? Vem bryr sig om det? Poängen är att producera och sälja musik, inte sant? Jo det har de verkligen gjort. Det är bara att ta en titt på YouTube för att se hur många hitlåtar de haft.

Delafé y las Flores Azules blandar sensuell trip-hop i rapstil med ett drömskt och elegant indie-pop sound och kärleksfulla texter. Utan att klassas som emo bär dessa killar sina brustna hjärtan på sina ärmar för din skull när de tar dig på en ensam vårpromenad runt Barcelona. Att vara romantisk betyder inte att vara olycklig för Las Ramblas egna snobbar.

Under 2010 släppte de “Las Trompetas de la Muerte”. Albumet drar igång med “Hoy” som med sina elektroniska trummor och en distraherad kvinnlig sång som lyckas att vara både melankolisk och livlig på samma gång. En annan låt, “Río por no llorar”, är något utöver det vanliga med synthar som badar i reverb och ekon och som avbryts av glad rap. “Mejor” är en annan raplåt med synthar. Detta är ingen gangsterstil utan något man kan kalla “barcastilen”. Texterna är mer kärleksfulla än de är enastående men de passar perfekt till musiken. “La Primavera” kan mycket väl komma att bli din favoritlåt på albumet.

Det verkar som om den spanska popmusiken fortfarande växer från Elefant Records och Belle and Sebastians långa rötter. Frågan är hur mycket längre det kommer att fortsätta? Jag vet inte vem som sa att popen inte kunde vara sexuell och sexig, arg, dramatisk och brännande. Att se Delafé uppträda är en rolig upplevelse: du kommer att se folk som hoppar runt på scenen och du kommer förmodligen att underhållas till max. Du kan även bli uppraggad av någon flirtig kille, men om han tar dig ända till sängen eller inte är en annan fråga. Jag skulle rekommendera någon av de som har Motorheadtröjor. Konserten äger rum på Wah Wah. Du hittar mer info här: http://www.wahwahclub.com/

SISTER RAY

Jag tycker att det vore en god idé att hyra lägenheter i Valencia för att gå och se Delafé y las Flores Azules. Du lär dig något nytt från alla spelningar och den här kommer inte att vara ett undantag: nya ljud, nya människor, spännande nya sensationer.

Kontakta mig 

Översatt av: Henrik Johannesen
Kontakta mig

Valencias museum över modern illustration kommer framtill den 25 april att visa utställningen Ilustraciones 1970-2010 som består av verk av den fantastiske illustratören Miguel Calatayud. Denna retrospektiva utställning utgörs av 382 verk som är uppdelade i fyra områden – serier, barnböcker, magasin samt press.

Idén med utställningen är att dra uppmärksamhet till den spanska illustrerade bokhistorien de senaste hundra åren. Calatayuds verk är inte bara en del av denna historia utan bidrog också till den innovativa perioden av spansk konst i mitten av 1900-talet, och den nya estetiken i serier och barnböcker.

Miguel Calatayud Cerdán föddes i Aspe, Alicante, 1942. Han studerade först teckning vid School of Applied Arts i Murcia, och gick sedan vidare till examen i gravyr och målning vid Fakulteten San Carlos i Valencia. Han karriär som illustratör startade på 70-talet när han samarbetade med magasinet La Trinca och serierna Peter Petrake och Los doce trabajos de Hércules. Färg är vad som utmärker Calatayuds speciella och stylade teckningar, samt hans spännande berättarlstil – och det var just dessa kvalitéer som fick honom att snabbt sticka ut från resten.

Calatayuds sökande efter en mer sofistikerad stil ledde honom vidare till mer experimentella verk, som för tanken till Picasso och kubismen, vilket hjälpte till att förvandla illustration till en konstform med eget värde. Själv säger han: ”Jag har varit tvungen att vara väldigt uppmärksam på alla olika konströrelser i världen”.

Med sin passion för barnberättelser har Calatayud skapat karaktärer med mycket humor och magi. Hans bok M’alicias består av tolv korta historier som alla handlar om en charmerande huvudperson som är som en modern version av Lewis Carrolls Alice – hennes äventyr börjar när hon uttråkad stirrar in i en dataskärm. Boken som är lika populär bland vuxna som bland barn kom med på listan över de hundra viktigaste barnböckerna i Spanien under 1900-talet när VI Simposio de Literatura Infantil y Lectura, organiserat av Germán Sánchez Ruipérez Foundation, skapade en lista år 2000. Hans förmåga att sätta igång barns fantasi har fått honom att också illustrera verk av García Lorca och Cervantes.

Den del av utställningen som ägnas åt Calatayuds arbeten med posters är också intressant – särskilt postern han designade 1991 för jazzfestivalen i Madrid, som i sin minimalistiska svart/vita stil ligger väldigt nära kubismen, och leker med perspektiv, konturer och form. Faktum är att varenda en av hans posters visar på Calatayuds mästerliga kreativitet och teknik.

För mer informaton: http://www.muvim.es/home.html



Nancy Guzman

Calatayuds teckningar och illustrationer är av stort värde och sträcker sig nästan över ett halvt sekel. Ta dig till denna utställning och hyr lägenheter i Valencia – och njut sedan av den fantastiska stad.

Kontakta mig 

Översatt av: Kristian Lönner

Från den 1:a mars öppnar IVAM sina dörrar för en utställning med samlade verk av den spanske skulptören Baltasar Lobo. Visningen hålls fram till den 1:a maj 2011 och den reflekterar ett moget, entydigt och eget språk, som kombineras i hans verk, speciellt de som är gjorda i marmor och brons.

I samlingen av de verk som IVAM har valt för att hylla skulptören, söker man efter att betona fulländningen av dess modellering som uppnår skulpturer med rena linjer som förmedlar en känsla av formbarhet i hans verk.

Nancy Guzman

Om du kommer till Valencia glöm inte att besöka den underbara visningen med Baltasar Lobo’s verk, där kommer du inte bara se skulpturer, utan även drömmarna, förpliktelsen och auktoriteten av en stor spanjor som lekte med formerna och materialen för att skapa hans konstverk. Eftersom drömmar smittar av sig, gå sedan och vila i  lägenheter i Valencia så att både kropp och själ får fortsätta att drömma.

Kontakta mig 

Översatt av: Gaby
Kontakta mig

Framtill den 24 april visas utställningen ”Fragmentos de un año” (”Fragment från ett år”), vid Sala Estudio del Centre Cultural La Nau vid Valencias universitet. Utställningen anordnas av journalistförbundet vid samma universitet och breder plats åt de reportrar som tog de bästa fotojournalistiska bilderna 2010.

Det är 29 fotojournalister och 106 bilder som ingår i utställningen, och alla har varit på jakt efter de skarpaste nyhetsbilderna. Bilderna är indelade i kategorierna ekonomi, samhälle, kultur, politik samt sport och till varje bild finns en text som förklarar nyhetens kontext.

Idén att en bild säger mer än tusen ord bevisas i den här utställningen, vars foton visar på inverkan i samhället och i ekonomin – radioaktivt avfall, idrottsvinster och den ekonomiska krisen. Varje bild visar komplexiteten av sociopolitiska relationer; exempelvis mellan Spaniens regering och landets autonoma regioner.

Fotojournalistik har alltid varit starkt kopplat till kreativ fotokonst i den meningen att målet är att fånga verkligheten. Det första fotojournalistiska jobbet dök upp i Daily Graphic 1880 och mediet blev omedelbart en vital del av nyhetsreportaget. Att bilderna blev ett komplement till nyhetsartikeln blev möjligt tack vare utvecklingen av tryckkonsten kring 1880. Utan denna form av media hade vi aldrig haft de klassiska och hemska bilderna från nazisternas koncentrationsläger under andra världskriget, eller från Vietnamkriget. Idag dokumenterar vi vår historia med bilder som fångar de största segrarna och de bittraste ögonblicken.

En teknologisk utveckling har hjälpt till att förbättra produktionen och reproduktionen av fotojournalistik. Det var inte länge sedan som den grafiske reportern var en ytterst kunnig speciallist som var tvungen att manövrera kameran och filmlinsen för att nå perfektion; det minste lilla misstaget med ljus och hastighet skulle ha förstört det rätta ögonblicket, och jobbet fodrade tålamod och uthållighet. Nuförtiden är det betydligt enklare att ta ett foto för en nyhetsbild, tack vare automatiska kameror och digitala färger.

Fastän fotojournalistik huvudsakligen går ut på att dokumentera det som händer och att det är viktigare att vara uppdaterad än kreativ, så har det genom åren funnits fotojournalister som nått status som konstnärer, och som starka försvarare av yttrandefriheten.

För mer information: http://www.uv.es/cultura/c/docs/expfragmentsdunany11cast.htm

Nancy Guzman

“Fragmentos de un año” är en fantastisk utställning som visar en bit av verkligheten, yttrandefriheten och fotojournalistiken. Om du vill se de klassiska bilderna från 2010, ta dig då till Sala Estudio Genereal del Centre Cultural La Nau – för att sen dra dig tillbaka för lite välbehövlig vila i din hyrda lägenheter i Valencia

Kontakta mig 

Översatt av: Kristian Lönner

Fram till den 3:e juni 2011 kommer Filmoteket i Valencia ha en filmseriel med både kort-och långfilmer som är regisserade av fransmannen Francois Truffaut. Cykeln är samansatt av 23 filmer som går från 1960 till 1983 och den hyllar en av de mest framstående filmskaparna i Nouvelle Vague och en paradigm av europeisk konstnärlig film.

Nancy Guzman

Om du vill lära känna mer om den store franske filmskapare, manusförfattare, skådespelare och författare Francois Truffaut och du råkar befinna dig i Valencia, missa inte då denna filmserie, njut sedan av ett boende i lägenheter i Valencia

Kontakta mig 

Översatt av: Gaby
Kontakta mig

Fram till den 1:a maj presenteras verk av den främste latinamerikanske surrealistiska konstnären, Roberto Matta, på IVAM i valencia. Matta är en av de ledande personligheterna inom konsten under nittonhundratalet. Utställningen firar hundraårsdagen av hans födelse och man vill visa de viktigaste ögonblicken av hans komplexa arbete.

För mer information: http://www.ivam.es/exposiciones/2851-matta



Nancy Guzman

För att lära känna Matta, den uppkäftiga mannen, en universell konstnär medborgare av tre länder, som skröt med humor över att vara en av de överlevande som hade fötts den 11-11-11, så borde du besöka utställningen på IVAM och med poesin ständigt sprudlande, vila i en av lägenheter i Valencia

Kontakta mig 

Översatt av: Gaby
Kontakta mig

Heloise Battista

Denna spelning är säkert en viktig händelse för alla Nacho Vegas fans. Om du vill komma och lyssna på poesin av denne otrolige singer-songwriter, så uppmuntrar vi dig att hyra lägenheter i Valencia och boka koncert biljetterna redan nu.

Kontakta mig 

Översatt av: Gaby
Kontakta mig

Utställningen av Bernie Dechants fotografier på Valencia Institute of Modern Art öppnas den 20:e mars, den arrangeras av Andy Patrick. Utställningen leker med kontrasterna och de estetiska likheterna hos människor, föremål och arkitekturen från Dechants resor till Brasilien, Marocko, Kina, Japan och USA.

Bernie Dechant föddes 1972 i USA. Han studerade konst och grafisk design på University of Wisconsin-Madison och inriktade sig på biografer och fotografi. Han var med och grundade det berömda web design företaget Adjacency, var konst chef på Adobe.com projektet och den första Apple butiken online.

Han togs in i fotografiens värld 2000. Hans återkommande tema är städer med deras omgivningar som återpeglar en verklighet som kommer fram genom hans verk, vi kan se skönhet, ensamhet och våld i olika former.

Genom sina fotografier på Brazil and Beyond får Dechant oss att komma närmare platsen har fotograferat. Med de jämförelserna han visar med sina foton av städers utseende, genom arkitekturen och de sociala förhållandena illustrerar han en känsla fylld med krafter.

I film sammansättningen av hans foton spelar det starka ljuset med skuggor och kontraster för att fånga städernas rytm och de arkitektoniska strukturerna. Hans fotografier från favelan i Rio de Janeiro är väldigt intressanta, dess färger och visuella struktur gör de väldigt lika en avantgarde målning. Samma effekt finns i foton som han tagit på en byggnad i Brasilia, vars struktur och visuella effekt påminner om linjerna och rutnäten av Piet Mondrian. Minnet av Salvador Dalí och René Magritte kommer nästan fram på ett overkligt sätt i ett foto av en byggnad i Brasilia. Fotot har en enorm byggnad som påminner om ett flygande tefat som blivit vänt upp och ner och bredvid står en man och poserar.

Hans kompositioner fångar människans storheten och dess obegränsade förmåga att övervinna motgångar, att drömma och idealisera framtiden som avspeglar en storhet av futuristiska löften. Ett löfte som han representerade som Brasilien 1956, när arkitekterna Lucio Costa och Oscar Niemeyer byggde en stad i djungeln. 1987 förklarade Unesco Brasilia till mänsklighetens kulturarv, för att vara den enda staden i världen som byggts på 1900-talet.

Färgglada, moderna, kosmopolitiska Tokyo måste varje år kämpa på det smala geografiska utrymme de har för att behålla sin befolkning. Eller det gamla Kina, överbefolkat och förorenat, som delar samma moderna kultur. Eller det exotiska Marocko, där ljuset bjuder in fotografen att fånga människor och livet på gatan. Den stora artistiska kvaliteten av hans bilder och den ljustekniken han använder sig av för att dramatisera innehållet och utförandet hjälpte honom till att få ställa ut sina fotografier på Oscar Niemeyer Museet i Curitiba, Brasilien och Bryssel.

För mer information: http://www.ivam.es/exposiciones/2854-brasil-beyond-fotografas-de-bernie-dechant

Nancy Guzman

Att se de fotografiska verken av Bernie Dechant är en rekommendation, inte bara för att det är en viktig samtida fotograf, men också eftersom det är ett bra exempel som tar oss till andra verkligheter, men vår verklighet är behaglig i lägenheter i Valencia

Kontakta mig 

Översatt av: Anneli Andersson

Indiemusik är nu i full sving och det finns en hel del artister som gör vågor med både kritiker och allmänheten. En sådan person är Michael Paul Hinson, som föddes 1981 i Tennessee, och är känd för hans väldigt speciella amerikanska indiestil.

Sångaren och gitarristen bröt ut på scenen 2004 när han var 23, med hans första albumsläpp som heter “Micah P. Hinson och evangelium progress” som toppade listan och hyllades som det “bästa albumet av året” av många kritiker. Från den stunden började Hinsons karriär växa stadigt.

Artisten växte upp i en familj med starka religösa övertygelser och det är därför hans musik har stora relationer med detta tema (därmed termen “evagelium” i titeln av hans debutalbum). Hans tidigare liv markerades av grova plåster, och spenderade tiden med att skejta och hänga med hans flickvän och modell som han en gång kallade “Svarta änkan”. Tillsammans tog de olika droger som valium, och våren 2000 spenderade han tiden i fängelse för att ha utformat recept. I denna mörka period av hans liv, sa han att han förlorade sin bil, hem, pengar, instrument, färdskrivare och speciellt, hela hans familj.

När han lämnade fängelset och sparkades ut från hans hus, tog han gradvis sig samman. Tack vare instrumenten som var lånade av vänner och ett sälj jobb som han gjorde medan han bodde på ett motell och komponerade över 30 låtar som blev en del av hans första produktion. Idag, är han lpngt borta från drogvärlden som han en gång tillhörde, och komponerar och presenterar fortfarande olika låtar.

Mer information: http://www.wahwahclub.com

Wah Wah: Calle de Ramón Campoamor, 52, 46022 Valencia, Spain

MiLK

Artisten kommer att landa i Spanien den 12 december och ge en konsert på Wah Wah i Valencia. Om du är intresserad av att delta på en show av en av de mest viktiga låtskrivare av Nouveau amerikanska folk-rock scenen, hyr lägenheter i Valencia och delta på evenemanget.

Kontakta mig 

Översatt av: Malin A
Kontakta mig